Behandlingar

Gynekologisk hälsokontroll

Många kvinnor önskar en regelbunden gynekologisk hälsokontroll. Skäl att göra detta kan vara att tidigt upptäcka en gynekologisk sjukdom, som då oftast kan behandlas på ett effektivt sätt. Detta gäller även gynekologiska cancersjukdomar såsom livmodercancer (endometriecancer), äggstockcancer (ovariecancer), och livmoderhalscancer (cervixcancer). Vid en gynekologisk hälsokontroll kan även gynekologiska infektionssjukdomar, såsom t.ex. chlamydia, upptäckas och behandlas. En regelbunden gynekologisk kontroll görs vanligen en gång per år eller varatannat år, beroende på kvinnans önskemål och om det finns några bakomliggande faktorer som ökar risken för godartad (benign) gynekologisk sjukdom, förstadium till cancer, eller gynekologisk cancer.

I den gynekologiska hälsokontrollen ingår det normalt följande moment:

Anamnestagning: Doktorn intervjuar patienten angående gynekologiska besvär, tidigare gynekologiska sjukdomar, blödningar, tidigare graviditeter, ärftlighet mm. Det är viktigt att patienten berättar om förändringar har skett i besvär eller känsla senaste året beträffande underlivet, magen, vikt och aptit.

Gynekologisk undersökning: Inspektion av yttre genitalia görs först och med spekulum görs sen undersökning av vaginas väggar och livmodertappen. Gynekologen gör därefterf en palpation för att upptäcka resistenser (cystor, tumörer) utanför livmodern, för att bedöma livmoderns form/storlek, och för att se om smärta finns över de inre gyn-organen. Under denna undersökning tas ev. prover för könssjukdomar (STI) och cellprov.

Ultraljudsundersökning: En ultraljudsstav (probe) förs försiktigt in i vagina så att toppen av staven ligger an mot livmodertappen. Vid undersökningen ser gynekologen blåsan, äggstockar och livmodern, med dess livmoderslemhinna (endometrium). Eventuellla cystor på äggstockar kan upptäckas.

Laboratorieundersökningar: Blodvärde och infektionsvärde (CRP) är standard och eventuella tillägg kan göras efter behov.

Ultraljudsundersökning

En gynekologisk ultraljudsundersökning görs genom att en ultraljudsstav (probe) försiktigt förs in i vagina så att toppen av staven ligger an mot livmodertappen. Vid undersökningen ser gynekologen blåsan, äggstockar och livmodern, med dess livmoderslemhinna (endometrium) genom att försiktigt föra toppen av livmoderstaven i olika riktningar. En gynekologisk ultraljudsundersökning brukar inte uppfattas såsom besvärande av kvinnan. Speciella tillstånd som kräver vaginal ultraljudsundersökning är ovarialcysta, oregelbunden blödning, kontroll av tidig graviditet, oklar smärta i nedre delen av buken, svårigheter att tömma blåsa, myom, polyper mm. Ultraljudsundersökningen är även ett viktigt instrument i fertilitetsundersökning av kvinnan. Läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa har mycket god kunskaper inom gynekologiskt ultraljud och har även forskat inom området.

Cellförändringar

Cellförändringar (dysplasi) kan vara förstadium till livmoderhalscancer (cerviscancer). De uppstår vanligen efter en infektion med HPV (humant papilloma virus). HPV överförs genom sexuell kontakt men det kan vara svårt att veta om man (gäller både man och kvinna) är bärare av viruset då en lokal infektion sällan ger några besvär. Vid en HPV infektion kan cellerna på livmodertappens yta bli förändrade – cellförändring uppstår. Cellförändringar är inte cancer men om de lämnas obehandlade så kan de på sikt utvecklas till cancer. Cellförändringar indelas i lätt dysplasi (CIN I), medelsvår dysplasi (CIN II), och svår dysplasi (CIN III). Risk för att en obehandlad CIN III ska övergå till cancer är ca 15% och en sådan övergång tar oftast flera år. Risken för att CIN I skall övergå till CIN III är ca 11% och risken för att CIN II ska övergå till CIN III är 22%.

Dysplasin upptäcks vanligen vid ett cellprov, då man försiktigt skrapar på livmodertappen och i vaginas översta del för att de yttersta, delvis lösa cellerna skall komma med och kunna analyseras under mikroskop. En cellprovskontroll kan kompletteras med en undersökning av förekomst av högrisk HPV (högre risk för övergång till cancer) för att få ytterligare information om risk för förändring till livmoderhalscancer. Läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa har lång klinisk erfarenhet av utredning och behandling av dysplasi och har även forskat inom området.

Ett cellprov ger alltid en indirekt uppfattning av dysplasins grad (lätt/CIN I, medelsvår/CIN II, svår/CIN III) och ett cellprov som visar dysplasi, behöver vanligen kompletteras med ytterligare cellprov efter ett tag (CIN I), eller undersökning med mikroskopi (kolposkopi) för att se utbredning av dysplasi och eventuellt även för att ta en mm-stor provbit för ytterligare mikroskopiundersökning. Visar den att det verkligen föreligger CIN II eller III så genomförs i regel en dagkirurgisk behandling i lokalbedövning, där det ytliga området med cellförändringar tas bort. Detta kallas slyngkonisering.

Myom

Myom är en godartad (benign) muskelknuta som oftast finns i livmodern. Myomen är ofta fler till antalet och de kan växa på livmoderns inre yta mot buken, i livmoderns vägg, eller in i livmoderhålan. Ett myom börjar som en mm stor knuta som växer långsamt och kan bli upp till 20 cm (diameter stora). Myom finns hos ca 40% av kvinnor i 40-års åldern och hos 70% av kvinnor efter klimakteriet. Små myom ger oftast inte några besvär och upptäcks oftast vid gynekologisk ultraljudsundersökning. Större myom eller myom som trycker på något organ eller buktar in i livmoderhålan ger ofta besvär. Vanliga besvär av myom är riklig menstruationsblödning, menssmärta, smärta i nedre del av buken, svårigheter att tömma blåsan, urinläckage, samlagssmärta, infertilitet och missfallsbenägenhet. Mindre myom kan opereras bort. Vid stora myom och besvär efter klimakteriet brukar behandlingen vara att operera bort livmodern (hysterektomi). Rikliga blödningar och smärta kan delvis behandlas med medicin. Läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa har modern ultraljudsutrustning och har lång erfarenhet av undersökning av myom.

Flytningar från underlivet

Flytning är en vätska som kommer från underlivet. Att ha flytningar är både bra och naturligt. Flytningarna gör slemhinnorna i slidan fuktiga, håller slidan ren och skyddar mot infektioner. Flytningar brukar lukta lite syrligt, ungefär som filmjölk men om du upplever fisklukt eller annan illa lukt ska du söka vård. Du ska även alltid söka vård om du har flytningar som är färgade, såsom gröna, gula, grå, gryniga eller blodblandade.

Vad beror förändrade flytningar från slidan på?

Svamp i slidan

Det är vanligt att få svamp i slidan. Det ger ofta grynig vitaktig flytning, klåda och kan svida, men det är inte farligt. Svampen kan gå över av sig själv eller med hjälp av receptfri medicin. Om den inte går över behöver man söka vård för att få hjälp med receptbelagda läkemedel.

Bakteriell vaginos – flytningar som luktar illa

Flytningar från slidan brukar lukta lite syrligt och detta är naturligt. Om du däremot får flytningar som luktar illa, och ändrar färg till tunn och skummig gråvitfärg kan du ha fått bakteriell vaginos. Det är inte farligt men du kan behöva behandling för att bli av med besvären.

Flytningen märks ofta tydligast efter vaginala samlag utan kondom samt före och efter att du har haft mens. Denna typ av flytning kan behandlas med medicin som tas vaginalt eller som tabletter som sväljes. Obehandlad bakteriell vaginos kan påverka graviditet. Därför är det viktigt att du söker gynekologisk mottagning i tid för att få hjälp.

Livmoderinfektion och äggledarinflammation

Både livmoderinfektion (endometrit) och äggledarinflammation (salpingit) kan göra att flytningarna förändras på flera sätt. Flytningarna kan bli gula, gröna eller börja lukta illa. Ibland kan du få blodblandade flytningar. Ett vanligt symtom är också att få väldigt ont i nedre delen av buken. Det brukar göra mer ont när du anstränger dig. Du kan också få feber och allmän sjukdomskänsla. Livmoderinfektion kan uppstå efter ett missfall, en abort eller en förlossning. Du kan också få det efter att du har fått en spiral insatt, men det är mycket ovanligt. Äggledarinflammation uppstår vanligen efter smitta medkönssjukdomar, till exempel klamydia och gonorré. Den kan också uppstå efter en abort eller om du har fått en kopparspiral eller en hormonspiral insatt, men det är ovanligt.

STI

STI står för ”sexually transmitted infection” och kallas på svenska för könsjukdom. De vanligaste könsjukdomarna i Sverige är klamydia, gonorré och mykoplasma. Besvär är ofta flytningar från underlivet och sveda vid urinering. Obehandlad STI kan leda till infertilitet. Provtagning kan ske för STI och det finns effektiv behandling med antiobiotika.

Läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa kan ta alla de prover som behövs.

Klamydia

Klamydia är en vanlig könssjukdom. Klamydia överförs framför allt om du har samlag utan kondom. De vanligaste symtomen är att det svider när du kissar eller att du får flytningar. Men ofta får du inga symtom alls. Klamydia behandlas med antibiotika. Det finns risk för att en klamydiainfektion sprider sig från livmoderhalsen och ger äggledarinflammation. Äggledarinflammation (salpingit) kan ge skador på äggledarna och ge upphov till svårigheter att uppnå en graviditet (infertilitet).

Gonorré

Gonorré är en bakteriell infektion som kan överföras vid sexuell kontakt och infektera urinröret, ändtarm, svalg, slidan och livmoderhalsen. Ögon kan också infekteras via kontaktsmitta. Symtomen yttrar sig som vita- eller gulaktiga och ibland illaluktande flytningar från urinröret, slidan och livmoderhals. Svalginfektion liknas vid en vanlig halsinfektion. I ändtarm ger smitta lokal inflammation. Ögoninfektion kan ge ett ljuskänsligt rött varande öga. Kvinnor kan drabbas av äggledarinflammation (salpingit) och män kan få inflammation i bitestiklarna; båda tillstånden kan orsaka infertilitet. Det är viktigt att du får behandling om du har gonorré så att sjukdomen inte överförs vidare till andra. Gonorré kan också göra det svårt att få barn, risken för det minskar om du får behandling snabbt.

Mykoplasma

Mykoplasma är en könssjukdom som framför allt överförs när du har samlag. Du kan ha mykoplasma utan att märka det, men det kan svida när du kissar och du kan få flytningar. Mykoplasma behandlas med antibiotika.

Klåda

Det finns ett flertal orsaker till klåda i underlivet, där de vanligaste är pågående svampinfektion och någon form av inflammation i blygdläppar eller övrig slemhinna i underlivet. Klåda och sveda i underlivet kan även orsaka ytlig dyspareuni (smärta vid samlag). Nedan följer kortfattat anledningar till klåda i underlivet. Vissa av tillstånden beskrivs även utförligare under separata rubriker.

Läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa har bred kunskap för att kunna finna orsaker och behandling av klåda. De har även forskat inom området, fr.a avseende vulvacancer.

Irritativt kontakteksem – kan fås av tvål, tvättmedel, lokalpreparat för intimhygein, bindor, trosskydd mm
Allergiskt kontakteksem – kan fås av vissa läkemedel, gummi mm.
Seborroiskt eksem – kronisk inflammation i huden (”eksem”) som även kan finnas i huden i underlivet.
Lichen simplex (kroniskt riveksem) – självförvållad och beror på att kliande efter en initial klåda forsätter och ger upphov till kronisk och ökande klåda.
Lichen sclerosus – en kronisk inflammation med på sikt vitaktig slemhinna.
Svampinfektion – förekommer ofats även i vagina och ger klåda och gryning, vit flytning.

Vulvacancer – cancer i slemhinnan i underlivet, som ofta börjar som ett litet kliande sår som blir allt större.

Lichen sclerosus

Lichen sclerosus (et atrophicus) kallas vanligen bara ”lichen”. Det är en kronisk inflammation i slemhinnorna i underlivet (introitus, blygdläppar) som oftast uppstår hos kvinnor från medelåldern. Initialt ger den svår klåda och slemhinnan är ofta intesivt rodnad. Senare blir slemhinnan mer vitaktig och tunn. Det kan förekomma små sår i den inflammerade slemhinnan och sammaväxningar mellan de främre delarna av blygdläpparna kan uppstå. Kvinnor med lichen bör gå på årliga kontroller då lichen kan övergå till cancer. Lichen behandlas effektivt med stark kortisonsalva, som ibland bara behöver tas under kortare tider för att inflammationen skall lägga sig.

En av läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa har mer än 20 års erfarenhet av behandling och uppföljning av lichen samt forskning om övergång till vulvacancer.

Du ska söka vård om du har flytningar eller besvär av typ, som beskrivs nedan:

Flytningar från slidan som luktar illa.
Flytningar från slidan som är färgade (gröna, gula, grå, gryniga eller blodblandade).
Symtom på svamp i slidan, såsom klåda, sveda eller grynig flytning.
Haft oskyddat sex med någon och misstänker att du kan ha fått en könssjukdom.
Mellanblödningar
Sveda från urinröret när du kissar.
Flytningar från analöppningen.
Du har förändrade flytningar från slidan, samtidigt som du har feber och ont i nedre delen av magen.
Du använder tampong och får hög feber, känner dig sjuk och får illaluktande flytningar.
Klåda från underlivet som beskrivs under ”klåda” och ”Lichen Sclerosus”

Du som har besvär från slidan kan kontakta GynRaMa gynekologisk mottagning för att få snabb hjälp med dina besvär.

Preventivmedelsrådgivning – skydd mot graviditet

Det finns olika sätt att skydda sig mot oönskad graviditet. De olika sätten brukar kallas för preventivmetoder eller preventivmedel. Kondom och femidom är de enda metoderna som också skyddar mot könssjukdomar. Du och den eller de som du har sex med delar på ansvaret för att skydda er mot graviditet.

Preventivmedel med hormoner

Preventivmedel som innehåller två hormoner, östrogen och gestagen är:

P-piller
P-ring
P-plåster

Dessa gör bland annat så att ägglossningen förhindras och sekretet i livmoderhalsen blir segt så att inga spermier kan ta sig igenom. De ska inte användas under de sex första veckorna efter att du har fött barn, då det finns en ökad risk för att få en blodpropp efter en förlossning.

Preventivmedel som innehåller ett hormon, gestagen är:

Mellanpiller
Minipiller
P-stav
P-spruta
Hormonspiral

De gör sekretet i livmoderhalsen segt så att spermier inte kan ta sig igenom. De gör också slemhinnan i livmodern tunn så att ett befruktat ägg inte kan fastna där.

Alla preventivmedel med hormoner ger ett mycket säkert skydd mot att bli gravid om du använder dem som du ska.

Preventivmedel utan hormoner

Preventivmedel utan hormoner är:

Kopparspiral
Kondom
Pessar
Femidom

Kopparspiralen sitter inne i livmodern där den skapar en miljö som gör att spermier inte trivs där. Kopparspiralen verkar genom att utsöndra kopparjoner, som försvårar befruktning och infästning av embryot i livmoderslemhinnan (implantation). Den innehåller inte hormoner och påverkar inte ägglossningen och ger inga hormonella biverkningar. Kopparspiral ger ett mycket säkert skydd mot graviditet och är dessutom gratis.

Andra antikonceptionsmetoder som inte innehåller hormoner är kondom, pessar och femidom. De gör att spermierna hindras från att ta sig in i livmodern och kallas därför ibland för barriärmetoder.

Kondom är enkelt att använda och ger ett bra skydd mot både könssjukdomar och graviditet. Pessar är ett mindre effektivt preventivmedel, jämfört med till exempel p-stav och spiral.

Sterilisering innebär destruktion av äggledarna via titthålsoperation eller hysteroskopi. Det anses vara en permanent preventiv metod. Sterilering tillåts för kvinnor över 25 år. Mellan 18-25 år kan man genomgå sterilisering med tillstånd från Socialstyrelsen om särskilda skäl finns.

Du kan få hjälp att hitta rätt preventivmedel och hjälp med remiss för sterilisering om du kontaktar GynRaMa för konsultation.

Spiral

Det finns två typer av spiraler; kopparspiral och hormonspiral. Båda sorterna är T-formade och sätts på plats i livmoderhålan av gynekolog eller barnmorska. Fördelen med att det görs av gynekolog är att en ultraljudskontroll kan göras omedelbart efter för att se att spiralen sitter på avsedd plats. Kopparspiralen är den klassiska spiralen som funnits under lång tid. Den verkar genom att utsöndra kopparjoner, som försvårar befruktning och infästning av embryot i livmoderslemhinnan (implantation). En kopparspiral har ofta effekt i fem år. Hormonspiralen innehåller gestagenhormonet levonorgestrel. Den verkar genom att göra livmoderslemhinnan tunn och inaktiv, samt gör att sekretet i livmoderhalsen blir segt och ogenomträngligt för spermier. En hormonspiral är gjord för att vara effektiv i tre eller fem år, beroende på hormondos.

Anledning till ett besök hos den privata gynekologmottagningen GynRaMa kan vara kontroll av spiralläge, insättning av spiral, uttag av spiral, eller byte av spiral.

Klimakteriebesvär

Klimakterie som också kallas övergångsålder orsakas av hormonella förändringar som sker under flera år och beror på minskning av antalet äggblåsor (folliklar) på äggstockstarna. Detta ger glesare ägglossningar och minskad östrogen nivå. Klimakteriet är en period i kvinnans liv som varierar i längd från 6 månder och 5 år och många får symtom redan här. En del kvinnor känner många symtom, andra knappt något alls. Vanliga symtom vid klimakteriet är förändrat blödningsmönster, till exempel tätare eller glesare menstruationer. De kan också bli rikligare eller mindre. Man kan också känna av värmevallningar, humörförändringar och sömnproblem.

Den sista menstruationen, inträffar i genomsnitt vid 52 års åldern. När mensen uteblivit ett helt år, kallas det för menopause. Menopause varierar normalt mellan 45-55 års åldern. Om sista mensen kommer före 45 år benämns detta tidig menopaus Om menstruationen upphör före 40 års åldern kallas det för prematur ovarialsvikt/insufficiens (POI). Vanligaste orsakerna för detta är idiopatisk men även strål- och cytostatika behandling kan orska POI.

Symtom

Vid klimakteriebesvär kan ett eller flera av dessa symtom bli besvärliga och påverka dig och din vardag:

Värmevallningar, vilket innebär att du plötsligt blir mycket varm. Du kan också frysa.
Plötsliga svettningar, ofta i samband med en värmevallning.
Snabba ändringar i humöret.
Perioder av nedstämdhet.
Sömnproblem, så det blir svårt att somna och att man vaknar under natten.
Torra slemhinnor, framför allt i slidan men även i ögonen, näsan och i halsen.
Urinvägsbesvär, till exempel att du ofta känner dig kissnödig eller att det svider när du kissar.

Hur mycket besvär du har och hur ofta du har dem kan variera i perioder. Det är vanligast att ha värmevallningar och svettningar. Du kan ha besvär av värmevallningar och svettningar i upp till fem år. En del kan ha besvär längre eller till och med resten av livet.

När och var ska du söka vård?

Värmevallningar och svettningar eller sömnproblem som påverkar hur du mår.
Kåda eller sveda i slidan trots att du har prövat receptfria läkemedel i slidan i två till tre veckor.
Besvär från urinvägarna, till exempel att du ofta känner dig kissnödig eller att det svider när du kissar.
Blödning i mer än ett år efter din sista mens.
Täta, långa, rikliga eller oregelbundna blödningar.

Kontakta GynRaMa gynmottagning för hjälp om du har ett eller flera av ovan nämnda besvär

Kontroll av tidig graviditet

En gravidtet kan upptäckas med ett vanligt grav-test (urin-test) ca 3 veckor efter befruktning, som vid en regelbunden mens brukar vara 5 veckor efter första mensdagen av senaste mensen. Befruktning sker i äggledarens yttersta del och under en vecka förs embryot ned mot livmoderhålan och utvecklas samtidigt till ett blastocystembryo, som kan fästa vid livmoderslemhinnan och sen ge upphov till moderkaka (placenta) och foster. Under tidig graviditet kan det vara viktigt att se att graviditeteten sitter på rätt ställe (livmoderhålan) och att den utvecklas normalt. Från ca slutet av vecka 6 (räknat från sista mens) kan man med vaginalt ultraljud se en graviditet i livmodern. Man kan bedömma om storleken är rätt för tiden och om hjärtslag finns. En gravidtet kan även avstanna (missed abortion) eller abortera spontant (missfall). Det finns även risk för att en graviditet kan sitta på fel plats, sk. utomkvedshavandeskap (extrauterin graviditet; X), där en sådan graviditet vanligen sitter i äggledaren. En blödning under tidig graviditet är oftast helt oskyldig men är något vanligare vid missfall och ofostrig graviditet (missed abortion) än vid en helt normal graviditet. De flesta missfall inträffar mellan vecka 6 och 10, men upptäcks kanske inte förrän några veckor senare då kvinnan börjar få lite blödning, när livmodern försöker stöta ut den icke-viabla graviditeten. Upprepade undersökningar och tester av blodnivåer av hCG (graviditetshormon) kan behövas.

Läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa har modern ultraljudsundersökning och är mycket vana vid undersökning av tidig graviditet.

Blödning under graviditet

Det är vanligt att få en blödning under första halvan av graviditeten. Merparten av blödningar under tidig graviditet är helt ofarliga, men de kan vara tecken på missfall, eller extrauterin graviditet. Det är vanligt att bli orolig om det kommer en blödning under graviditeten. Men en blödning behöver inte betyda att något är fel. Nedan kan du läsa om olika orsaker till blödning under både tidig och sen graviditet:

När ägget fäster

Det kan blöda lite när det befruktade ägget fäster i livmoderslemhinnan. Blödningen kallas implantationsblödning. Den kan komma någon gång mellan graviditetsvecka två och tre, räknat från sista mens. Kanske vet du inte ens om att du är gravid. Blödningen brukar sluta av sig själv. Den brukar inte påverka graviditeten.

Blödning från livmoderslemhinnan

Ibland kan det komma blod från livmodern under de första tre månaderna av graviditeten. Blödningen brukar inte påverka graviditeten och den brukar gå över av sig själv. Blödningen beror på att kroppen inte riktigt har anpassat sig till graviditeten. Det brukar inte komma sådana blödningar när moderkakan och fostret tar mer plats i livmodern.

Blödning från livmodertappen

Livmodertappen är den nedre delen av livmodern, och den buktar ner i slidan. Det finns mer blod än vanligt i livmodertappen under graviditeten. Det gör att livmodertappen lättare kan börja blöda. En sådan mindre blödning kan till exempel komma efter ett samlag. Det brukar inte påverka graviditeten.

Polyp på livmodertappen

En polyp är en utväxt från en slemhinna. Polyper på livmodertappen kan göra så att det kommer blod. Det är ganska vanligt. En polyp påverkar inte graviditeten. Ibland kan en läkare ta bort polypen för att man ska slippa blödningar senare under graviditeten.

Missfall

En blödning under tidig graviditet kan vara ett tecken på ett missfall. Oftast inträffar missfall före graviditetsvecka 12. Missfall efter vecka 12 är inte lika vanligt. Vid missfall gör det ofta ont i magen eller i underlivet, ungefär som kraftig mensvärk. Blödningen brukar innehålla en del slem och tunn vätska och ibland blodklumpar.

Blödning från moderkakan

Det händer att moderkakan lossnar för tidigt. Detta är ovanligt. Om det händer är det oftast mot slutet av graviditeten. Det kan vara mycket allvarligt. Det kan göra mycket ont i magen. Du kan också få sammandragningar.

Föreliggande moderkaka

Moderkakan kan täcka livmoderhalsens inre öppning, där barnet ska komma ut genom vid förlossningen. Det kallas för föreliggande moderkaka. Föreliggande moderkaka kan göra så att det blöder från slidan. I början blir det ofta en mindre blödning. När livmodertappen öppnar sig mot slutet av graviditeten kan det bli kraftigare blödningar. Barnet behöver födas med kejsarsnitt om moderkakan ligger helt för eller strax bredvid öppningen där barnet ska komma ut. Man kan med hjälp av en ultraljudsundersökning se om du har en föreliggande moderkaka.

Utomkvedshavandeskap-Extrauteringraviditet

Vid en extrauteringraviditet har det befruktade ägget fäst någonstans utanför livmodern, oftast i äggledaren. Det kan aldrig utvecklas till ett barn. Vid utomkvedshavandeskap brukar det göra mycket ont i magen. Ofta gör det ont långt nere i magen, på sidan av livmodern. Oftast kommer det en mindre blödning från slidan.

Infektion

Blödningar under graviditeten kan bero på en infektion i slidan eller livmodertappen. Oftast har man då också tidigare märkt av en missfärgad eller illaluktande flytning från slidan. Det brukar inte påverka graviditeten.

Druvbörd- Mola

Druvbörd är en onormal graviditet, där det inte utvecklas något foster. Det finns i stället en samling av vätskefyllda blåsor i livmodern. Graviditetstest är positivt. Druvbörd är ovanligt och kan upptäckas med ultraljud.

Mola diagnostiseras oftast under första trimestern. De vanligaste symtomen och kliniska fynden är:

Vaginal blödning
Vakouler (vätskefyllda blåsor) i moderkaksvävnaden på ultraljud
Högt S-hCG (graviditetshormon)

Vid druvbörd är blödningen ofta kraftig, som en mens eller mer.

Cancer

Livmoderhalscancer kan orsaka blödningar. Livmoderhalscancer är mycket ovanligt hos gravida. Cellförändringar, som kan vara förstadium till livmodercancer, orsakar normalt inte blödningar.

Förlossningen startar

Det kan komma en mindre blödning när förlossningen startar. Det kallas för initialblödning eller teckningsblödning. Blödningen kommer från ytliga blodkärl i slemhinnan i livmodern. Blodkärlen kan brista när livmodertappen öppnar sig.

Andra förklaringar till blödningar under graviditeten Hemorrojder under graviditeten är vanligt. Det händer att det kan bli små sprickor i dessa och att de blöder. Vid hemorrojder kommer blodet från ändtarmsöppningen och inte från slidan. Ibland finns det ingen förklaring. När ska du söka vård?

Om du får några av ovan symtom eller blödning under graviditet kan du kontakta GynRaMa gynmottagning för hjälp med undersökning.

Framfall

Framfall betyder att någon anatomisk del av de inre genitalorganen buktar ned mot slidöppningen eller ut genom slidöppningen. Det kan vara till exempel bakre eller främre slidväggen, urinblåsan, livmodern eller en kombination som buktar ut. Framfall är vanligt och skall endast behandlas om kvinnan har obehag av det. Risken för att få framfall ökar med åldern. Du kan ha framfall även om du inte har kvar din livmoder. Då är det slidans väggar eller slidtoppen som buktar ner.

Symtom

Vilka symtom du får beror på vilken sorts framfall du har. De vanligaste symtomen är att du märker att någonting buktar fram i slidöppningen. Det känns tungt och skaver i underlivet. Besvären kommer ofta under en längre tid, men ibland kommer de snabbt i samband med att du har lyft något tungt eller varit förstoppad. Då kan du plötsligt märka att något buktar ut genom slidöppningen. Riskfaktorer för att få framfall är ålder, vaginala förlossningar, övervikt och ärftlighet.

Påfrestningar ökar risken

Risken för framfall ökar om bäckenbotten utsätts för påfrestningar. Det kan till exempel bero på något av följande:

graviditet
förlossning
fysiskt tungt arbete
övervikt
kronisk hosta
förstoppning.

Risken för att du ska få framfall ökar också om musklerna i bäckenbotten eller deras nerver skadas av till exempel en sjukdom. Vävnaderna i bäckenbotten blir också svagare när du blir äldre.

Du som har fött barn genom slidan har betydligt större risk för att få framfall än den som inte har fött barn eller har fött med kejsarsnitt. Risken ökar med antalet förlossningar. Risken ökar också om det uppstått skador under förlossningen, som stora bristningar i underlivet.

Vilken hjälp finns att få?

Inledningsvis sker ofta undersökning, ultraljud och eventuellt provtagning. I vissa fall behövs sedan flera utredningar för att kunna utforma rätt behandling. Beroende på graden av besvär och symptom kan framfall behandlas både med och utan operation.

När ska du söka vård?

Om du har något av ovan nämnda symtom eller besvär kan du boka tid på GynRaMa gynklinik för att att få hjälp eller remiss för operation.

Urininkontinens

Urininkontinens är mycket vanligt och innebär att det kan läcka urin mellan toalettbesöken. Det finns mycket som du kan göra själv för att minska besvären. Det finns också olika behandlingar som kan hjälpa. Behandlingen som du får beror på vilken typ av urininkontinens som du har.

Symtom

Vid urininkontinens är det vanligt att ha ett eller flera av följande symtom:

Det läcker urin i samband med att du plötsligt känner dig kissnödig.
Du behöver kissa ofta, även på natten.
Det läcker urin i små skvättar
Det läcker urin när du anstränger dig. Det kan till exempel vara om du nyser, hostar eller hoppar.

Det är ovanligt att urininkontinens är ett tecken på någon bakomliggande sjukdom.

Olika typer av urininkontinens

Det finns flera typer av urininkontinens.

De vanligaste är:

ansträngningsinkontinens
trängningsinkontinens
blandinkontinens
överrinningsinkontinens

Ansträngningsinkontinens

Ansträngningsinkontinens innebär att du har svårt att hålla tätt när trycket i magen och urinblåsan blir för högt. Det kan till exempel vara att det rinner ut lite urin när du hostar, nyser eller hoppar.

Det kan läcka små skvättar av urin utan att du känner att du behöver kissa. Den här typen av inkontinens är vanligare hos kvinnor än män.

Behandling vid ansträngningsinkontinens

Besvären med ansträngningsinkontinens kan minska med bäckenbottenträning. Ibland behövs behandling i form av operation för att få hjälp med besvären.

Trängningsinkontinens

Trängningsinkontinens innebär att du plötsligt känner dig kissnödig och har svårt att hålla dig. Det är vanligt att du behöver kissa ofta. Den här typen av inkontinens är vanligare hos dig som är kvinna.

Läkemedel vid trängningsinkontinens

Du kan få läkemedel som lugnar blåsan och som gör att du inte behöver kissa lika ofta. Läkemedlen verkar genom att blockera nervimpulserna från hjärnan som gör att urinblåsan drar ihop sig. Det finns flera olika läkemedel men alla verkar på samma sätt.

Blandinkontinens

Det är vanligt att ha en blandning av trängningsinkontinens och ansträngningsinkontinens. Det kallas för blandinkontinens. Blandinkontinens innebär att du både har svårt att hålla tätt när du anstränger dig och att du plötsligt blir kissnödig och har svårt att hålla dig. Den här typen av inkontinens är vanligare hos dig som är kvinna.

Blåsträning-Bäckenbottenträning

Blåsträning kan hjälpa dig som ofta känner dig kissnödig men bara kissar små mängder. Små mängder räknas som mindre än två deciliter.

Ibland kan operation behövas

En del särskilda former av trängningsinkontinens kan behandlas med en operation, men det är ovanligt. En sådan operation kan till exempel vara att du får en konstgjord slutmuskel vid urinröret inopererad.

När ska du söka vård?

Kontakta GynRaMa gynmottagning för hjälp om du har besvär med urinläckage eller urininkontionens. Behandlingen som du får beror på vad det är som är orsaken till besvären. Du kan få hjälp med olika läkemedel eller remiss för operation.

Stimulerad ägglossning

Letrozolbehandling/Gonadotropinstimulering

För att det ska bli en graviditet måste ett ägg lossna från äggstocken och komma in i äggledaren. Där kan det bli befruktat av en spermie. Det går inte att få till en graviditet om inte ägglossningen fungerar. Det kan vara svårt om mensen är väldigt oregelbunden. Då kan du få hormonbehandling som stimulerar äggen att mogna och lossna.

Du kan få behandling med tabletter eller sprutor. Ungefär hälften av alla som får behandling för att stimulera till ägglossning blir gravida. Stimulerad ägglossning kallas även ovulationsstimulering. Före behandlingen

En utredning om ofrivillig barnlöshet (infertilitetsutredning) kan visa om du har problem med ägglossningen. Kanske har du oregelbunden ägglossning eller ingen ägglossning alls. Då kan stimulerad ägglossning hjälpa. Så går behandlingen till

Stimuleringen kan gå till på olika sätt.

Det vanligaste är att du får ta tabletter. Tabletterna stimulerar till utsöndring av kroppens egna äggblåsestimulerande hormon (FSH) från hjärnans hypofys, som sedan stimulerar äggstockarna. Du tar läkemedlet i fem dagar. Efter ungefär tio dagar görs ultraljudsundersökning för att avgöra effekten av behandlingen. Om äggblåsorna har vuxit syns de på ultraljudet. Du kan få hormonsprutor om tabletterna inte fungerar. Sprutorna ska tas varje dag i ungefär två veckor. Du behöver inte komma in till kliniken, utan kan ta dem själv. Personalen på GynRaMa visar dig hur du ska göra. Det är vanligt att ta sprutorna i magen eller låret. Det verksamma ämnet i sprutorna är ett hormon som heter äggblåsestimulerande hormon (FSH).

Ultraljudsundersökning

Läkaren kan se hur äggblåsorna växer i äggstockarna med hjälp av ultraljudsundersökning. Det gäller både om du behandlas med tabletter eller sprutor. Ultraljudet är ett så kallat vaginalt ultraljud.

När ägget ska lossna

Behandlingen med tabletter kan stimulera äggen så att de mognar och lossnar. Men ibland behöver ägglossningen styras mer exakt. Då kan du få ta en spruta som ska göra så att ägget lossnar. Du tar sprutan ungefär 30 till 35 timmar före slidsamlag eller insemination.

Varför görs behandlingen?

När du har problem med ägglossningen är chansen låg att spermierna ska lyckas befrukta ett ägg. Genom att stimulera ägglossningen vet du bättre när du har ägglossning. Det blir då lättare att veta när du bör ha slidsamlag eller göra insemination.

När ska du söka vård?

Om du har försökt att bli gravid i över ett år utan att lyckas kan du kontakta GynRaMa kliniken för hjälp med stimulerad ägglossning. Läkarna på GynRaMa är specialister inom området. Du kan känna dig trygg hos oss.

Ofrivillig barnlöshet

Ofrivillig barnlöshet innebär att man har försökt att få barn i mer än ett år, utan att lyckas. Det kan bero på olika saker. Det är vanligt med ofrivillig barnlöshet och det kan finnas hjälp och behandling. Barnlöshet kan också bero på att du kanske är ensamstående, lever i ett samkönat förhållande eller lever i ett förhållande där den andra partner inte vill ha barn.

När ska ni söka vård?

Sök vård när ni själva har försökt få till en graviditet under minst ett år.

Sök vård tidigare om ni vet att en graviditet kan vara svår att få till utan hjälp. Det kan till exempel vara om ett eller flera av följande påståenden stämmer in:

Du som vill bli gravid är över 35 år gammal.
Du som vill bli gravid har mens sällan eller inte alls.
Du som vill bli gravid har opererats i magen och fått komplikationer.
Någon av er har haft en tumörsjukdom och behandlats med cellgifter.

Orsaker till ofrivillig barnlöshet Hos ungefär en tredjedel beror barnlösheten på spermierna

De kanske inte fungerar som de ska, är för få eller att det inte finns några spermier i sädesvätskan. Oftast vet man inte varför det är så.
infektion i bitestikeln, tex klamydia eller gonorre
testiklar som inte kommit ner i pungen
påverkats av cellgifter eller strålning pga tidigare behandling för cancer eller andra sjukdomar.
testikelfunktionen kan ha påverkats av användning av anabola steroider.

Hos en tredjedel beror barnlösheten på livmodern eller äggen.

Utebliven ägglossning, till exempel vid PCOS.
Äggledarna fungerar sämre efter en infektion som klamydia eller gonorre.
Du kan ha endometrios.
Du kan ha påverkats av till exempel strålning eller cellgiftervid tidigare behandling för cancer eller andra tidigare sjukdomar.
Du kan ha polyper eller muskelknutor i livmodern eller livmoderhalsen.
Du kan vara underviktig eller kraftigt överviktig. Ägglossningen kan påverkas av hur mycket du väger.
Det kan bero på ett medfött tillstånd som till exempel Turners syndrom.

Hos en tredjedel beror barnlösheten på en kombination av saker, eller så hittar man ingen förklaring. Undersökningar och prover kan inte visa var problemet sitter. Det kallas för oförklarad barnlöshet.

Du kan få snabb hjälp med utredningar och undersökningar för din infertilitet på GynRaMa gynmottagning.

I en utredning ingår flera olika prover och tester. Det ingår spermaprov för att undersöka om det finns spermier, hur mycket det finns och hur de rör sig.

En utredning kan också visa om äggstockar, ägglossning, äggledare och livmoder fungerar som de ska. Det finns flera tester som kan göras för att visa detta:

Testa ägglossning genom använda så kallade LH-stickor. Du gör testet själv hemma.
Mäta kroppstemperatur varje morgon för att testa ägglossning. Vid ägglossning får du något högre temperatur. Du gör testet själv hemma.
Blodprov som visar om du haft ägglossning. Provet lämnas en vecka innan mensen, om den är regelbunden.
Vaginalt ultraljud där äggstockarna och livmodern underöks. En undersökning för att se om äggledarna är öppna eller stängda. För att kunna se det spolas in kontrastvätska i livmodern och äggledarna.
FSH och LH prover visar nivåer av hormoner som speglar funktionen av äggstockarna. Dessa prover lämnar du under de första tre eller fyra dagarna efter mens, om mensen är regelbunden. Du som inte har regelbunden mens kan lämna prov när som helst.
AMH prov kan lämnas när som helst och speglar äggreserven i äggstockarna.
Progestron prov talar om du har haft ägglossning och tas en vecka innan du ska få din mens.
Du får lämna flera rutinprover som ingår i en infertilitetsutredning.

När utredningen är klar

När alla tester är gjorda och utredningen är klar kan ni och läkaren diskutera vilken behandling som passar bäst. Ibland bedömer läkaren att chansen att få barn är god och att ni inte behöver någon behandling, utan får försöka själva lite till. Ibland kan läkaren bedöma att chansen att få barn behöver hjälp med IVF och utfärdar i detta fall remiss till sjukhuset för att få hjälp. Ibland kan läkaren konstatera att det finns en svikt o äggstocksfunktionen eller att spermier saknas. Då kan det bli aktuellt med donationsbehandling . Även här utfärdas remiss till sjukhuset för hjälp.

Alla utredningar och remisser ovan kan ni få hjälp med på GynRaMa, som har en stor kunskap inom området infertilitet.

HSSG

HSSG står för hysterosalpingografi och innebär undersökning av livmoderhåla och passage i äggledare. Vid undersökningen förs en kateter in i livmodern och därefter görs under vaginalt ultraljud en insprutning av koksalt och kontrast-koksalt för att se om det finns inbuktningar i livmoderhålan (polyp, myom, missbildning) och passage genom äggledare. Det senare är en förutsättning för passage av spermier och embryo, vilket behövs för graviditet genom naturlig befruktning.

Läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa har modern ultraljudsutrustning och har lång erfarenhet av HSSG-undersökning.

HSG

HSG står för hysterografi och innebär att man genom insprutning av koksalt i livmoderhålan kan undersöka livmoderhålans vägg för förekomst av t.ex. polyp, missbildning eller myom. HSG ingår som en del i den större HSSG undersökningen.

Läkarna på den privata gynekologmottagningen GynRaMa har modern ultraljudsutrustning och har lång erfarenhet av HSG-undersökning.